Det tragikomiska är att knapptryckningarna vid diverse inlämningsuppgifter aldrig går så snabbt som när man bestämmer sig för att bojkotta skrivandet till förmån för något annat. Som nu, försökte läsa bloggar, insåg att ingen uppdaterat sedan midnatt som var senaste tillfället jag temporärt bojkottade skrivandet, och tänkte vara problemlösare nog att skriva ett eget inlägg att läsa.
För att skriva och läsa kurspromemoria istället blir inte så roligt. Hur jag än försöker vända på det. Jag är inte intresserad av neorealismen just nu. Jag skrev metodologi till midnatt och tycker på något sätt att det skulle berättiga min odygdiga inställning till denna examination. Trots att jag vet att inlämningsdatumet inte ändras, inte skjuts fram och tiden till dess blir inte effektivare bara för att jag skrivit klart den andra uppgiften som också skulle in nästan samtidigt.
Men på något sätt kan jag själv leva på att jag en fredagskväll hade en sådan disciplin att jag skrev om metodologiska förklaringssätt och använde något ett så pass institutionspopulärt (läs: tråkigt) ämne som kvinnor på politiska poster som exempel genom hela arbetet. Jag är en sådan person som har disciplin, tänker jag och svävar iväg när jag sitter framför den andra uppgiften vilken behöver teorigenomgångar, analyser och diverse inläsning av litteratur jag inte tyckte mig behöva. Men det är ju flera dagar kvar. Inga fler fredagskvällar kvar, men andra kvällar, andra nätter, andra timmar. Inte behöver jag använda just den här timmen. Jag har ju disciplin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar